Ge aldrig upp!

3 Posted by - 18 maj, 2016 - Okategoriserade, Tankar, känslor och KML

Igår och idag fick jag chansen att få skriva av mig på Blodcancerförbundets blogg i ”Min historia – Ge aldrig upp” där jag skriver om hur det är att leva med KML, att nå sina mål i livet och att känna en enorm barnönskan. Tack Blodcancerförbundet för möjligheten!

Känner ni för att läsa krönikan så hittar ni den på länken på Blodcancerförbundet  eller på länken:

Ge aldrig upp

 

carin1

carin2

Bloggar etiketter: , , ,

3 Comments

  • Julia 28 juli, 2016 - 09:37 Reply

    Varje gång jag läser något om när du skriver om din sjukdom och ditt liv med den så blir jag så imponerad av din styrka! Och hur fantastiskt positiv du är i de hela. Jag önskar av hela mitt hjärta att du får uppfylla din bucketlist och att du och Mathias en dag får bli föräldrar! Det är något helt magiskt och ni är så värda den resan båda två. Nu känner jag ju inte dig, men jag kände Mathias för länge länge sen och av den bild jag fått av dig så vet jag att ni skulle bli underbara föräldrar!
    Din styrka är sådan inspiration, förhoppningsvis för fler än mig!

    PS. Du är mer än välkommen upp till Norrland, dock måste du en bit till från där jag bor för att se norrsken. Men de finns mycke fint att se här efter kusten oxå 🙂

  • Per Lindqvist 4 mars, 2017 - 13:37 Reply

    Hej Carin!

    Det är med stor glädje jag och min fru läser att du slutat med Tasigna och att du och Mathias väntar barn. Det gör oss så glada!

    Vi träffades i Göteborg på Blodcancerträffen 2013 och pratade en stund efter du hållt din fantastiska föreläsning om din resa sedan du blev sjuk. Det var en stark känsla för mig att träffa någon med samma diagnos och som var så öppen och hjärtlig och full av framtidstro. Vi sa att vi skulle höras av, men det är så mycket som händer och det har inte blivit av.

    Jag blev själv akut sjuk i KML den 8 februari 2012 Man tror ju att man är odödlig och sedan vänds plötsligt livet upp och ner. Det har verkligen varit en resa och jag måste säga att självklart vill man ju vara frisk, men jag skulle inte vilja vara utan det som sjukdomen gett mig. Idag sätter man ett större värde på allt som livet ger en.

    Jag har själv länge tänkt sluta med Tasigna och nu är den dagen verkligen nära. Jag är väldigt tacksam över all hjälp jag fått, men nu är min längtan så stor efter att leva ett liv utan cellgifter.

    Det är en stor gåva att få barn och ni kommer att gå en upplevelserik tid tillmötes. När vi blickar tillbaks på alla de fantastiska upplevelser vår familj har haft tillsammans och har så ser vi vilken stor glädje barnen gett/ger oss.
    Tiden går snabbt och snart är Michael 22 år och Jessica är 20 år.

    Ett stort tack för din blogg Carin! Jag har under åren som gått tittat in lite då och då och tänker fortsätta med det! Det har gett mig styrka och hopp att läsa om dig och att det är fler som är i samma situation som jag är. Jag är övertygad att du har hjälpt många andra med att berätta om dig själv!

    Hälsa Mathias och lycka till med allt!

    Kramar från oss!

    Per & Lisbeth Lindqvist, Kristianstad

    • Carin Eggert 10 mars, 2017 - 23:53 Reply

      Hej Per!
      Vad glad jag blev av din kommentar! Minns absolut vårt möte på blodcancerträffen. Jag skriver till din mail och svarar lite längre 😉
      Kram Carin

    Leave a reply