Sömnlös

0 Posted by - 17 januari, 2015 - Okategoriserade

I natt låg jag sömnlös och tänkte bara på min och Mathias framtid om att någon gång få barn. Det känns verkligen tungt.
Många av Ung Cancers medlemmar kan inte få egna barn och vi diskuterade kring detta på förra medlemsträffen. En av våra medlemmar arbetar som jurist och kunde därmed också svara på vissa av våra frågor angående adoption.
Men för att få adoptera så måste man först och främst vara cancerfri! Och redan där tar det stopp för min del .. för jag blir ju aldrig friskförklarad?! Även om jag känner mig friskare än någonsin och att min läkare säger att jag har en lika hög överlevnadsnivå som en vanlig frisk person så kommer det inte att gå.
Att ens försöka ansöka om att få adoptera känns verkligen lönlöst för vår del. Så fort man läser att det står leukemi i mina papper så är det ju kört.
Jag och min syster har t o m pratat löst om surrogatmödrarskap, men inte ens det är möjligt då det i Sverige inte är tillåtet. I Danmark är det dock lagligt på något sätt och jag hoppas att Sverige snart tar efter. Vi hamnar verkligen mellan stolarna och det gör mig så ledsen och så frustrerad!

När vi pratade med min läkare kring om att försöka få barn så var det något som hon inte kunde rekommendera, då riskerna är alldeles för höga. Jag måste i så fall sluta med min bromsmedicin, försöka bli gravid och hoppas på att sjukdomen inte kommer tillbaka för snabbt. Det är en stor livsrisk både för mig och för barnet. Men just nu känns det som att det är den enda lösningen till att vi kan bli föräldrar. Därför blir jag så arg på lagarna. Självklart är dom till för barnets bästa, men Mathias är frisk som en nötkärna och jag kan (enligt läkarna) leva tills jag blir gammal (precis som en frisk person), därför känns det så tungt och orättvist.
Att vara 23 år och få reda på att chansen till att bli förälder inte är så stor är något jag ofta tänker på och ju äldre Mathias och jag blir, ju mer tänker vi på det.
Jag är sjävklart livrädd för att stoppa min behandling, men om det är det enda sättet i framtiden så är det den vägen vi får ta.
Men USCH vad jag är trött på att ha den här diagnosen!

 

 

Bloggar etiketter: , ,

1 Comment

  • Birgitta 22 februari, 2015 - 15:11 Reply

    Så orättvist. Inte kan Sverige ha dessa regler. Kolla hur det ligger till med de olika givarländrena. Jag har själv adopterat men jag hann göra det innan jag fick min KML-diagnos. Hoppas det löser sig för er. Kram

  • Leave a reply