Svåra situationer

0 Posted by - 10 augusti, 2012 - Övrigt, Tankar, känslor och KML

Sitter just nu och lyssnar på Joshua Radins lugna album och funderar en del.
Jag lyckas dessutom sätta dumma griller i huvudet på mig själv, trots att jag borde sova.

Men vad säger man egentligen på sina framtida arbetsintervjuer till sin blivande chefer när det gäller leukemin?
Jag skäms absolut inte över att vara kronisk sjuk och jag tänker vara öppen med det, men samtidigt är jag små nervös över att bli bortvald i för tidigt skede pga sjukdomen.
Inte för att jag inte kan utföra samma arbete som alla andra, utan pga fördomar och den bild många har av cancersjuka.
Min sjukdom är ju inget hinder för mig. Det enda jag behöver göra är att ta blodprov någon gång i kvartalet.
En vän sa till mig: att om man skulle bli bort varslad pga det så är det antagligen inget företag jag vill arbeta för, vilket är så så rätt.
Men ändå .. hur tacklar man sådant?

Det är konstiga tankar som far runt i huvudet på mig så här dags, jag vet, men jag antar att det är så det är bara.
Ju längre fram man kommer i sjukdomen och ju fler situationer man hamnar i desto fler frågetecken.
Jag tänker mycket på framtiden såklart och olika situationer.
Det är bara så konstigt att behöva säga att man är sjuk, fast att jag inte känner mig det minsta sjuk.

Någon som har tänkt i samma banor som jag?

Bloggar etiketter: ,

6 Comments

  • Aurora 10 augusti, 2012 - 06:28 Reply

    Jag förstår precis. Jag har haft samma tankar kram

  • Monica 11 augusti, 2012 - 21:07 Reply

    För 6 år sedan transplanterades jag för KML. Kan jag bidra med något till någon så fråga gärna!

    • Carin Eggert 14 augusti, 2012 - 23:21 Reply

      Wow, det är ju helt helt fantastiskt Monica!
      Det känns som jag har allt för många frågor nu =)
      Tack för att du ville skriva här!

      Hur mår du idag? Hur lång tid tog att gå igenom allt?
      Hur kommer det sig att du transplanteras och hur gammal var du?
      Om du känner för det får du mer än gärna berätta mer, jag är som sagt väldigt intresserad!

      Kramar till dig! <3

      • Monica 29 augusti, 2012 - 18:43 Reply

        Jag transplanterades för 6 år sedan och fick själv göra valet( jag var 38 år då jag fick diagnos och 40 då jag transplanterades). Jag hade goda blodresultat men kände att jag inte stod ut med tanken på att vara sjuk samt att jag inte orkade med biverkningarna av Glivek. Jag fick inte heller ingå i studien för de då nya medicinerna då mina blodprover var ok. Det var ett tungt beslut att ta det steget, mina barn var bara 10 och 13 då ( 8 och 11 år då jag blev sjuk). Numera är medicinerna så förfinade så man transplanterar ogärna om proverna är fina, det är ju trots allt en risk samt att det sliter enormt på kroppen och biverkningar och komplikationerna kan vara dryga.
        Mår i dag bra men är lättinfekterad och inte gör det bättre att jag dagligen vistas i barngrupper med små barn som förskollärare. Jag sprutar ständigt antikroppar för att bli mera motståndskraftig. Lungorna, bihålor, bronker är min svaga punkt. Har lunginflammation varannan månad, typ.
        Jag har nyss börjat jobba heltid – efter 9 !!! år. Tungt!
        Arbete…ja…inte var det lätt att vara i rehabiliteringssvängen, det året var sämst av ALLA och då menar jag ALLA, man har ju ändå gått igenom en leukemi. DET var tufft om något!
        Till alla er där ute – man måste vara krigare! Mot sjukdomen, mot arbetsgivare och ibland mot sig själv för att unna sig vila och eftertanke. Jag sänder varma kramar till er alla, sjuka, friska och anhöriga! Kämpa på!

  • Jenny 16 augusti, 2012 - 20:16 Reply

    Jag har haft liknande tankar som dig. Varit rädd att arbetsgivare ska tänka att sjukdomen kan ju komma tillbaka och då inte vilja anställa mig.
    Var på en anställningsintervju och sa precis vad jag tänkte och var rädd för. Och fick jobbet ändå.
    Så mycket sitter nog i våra huvuden….
    kram!

  • Sara 21 augusti, 2012 - 16:40 Reply

    Jag har suttit på andra sidan – dvs. varit med och anställt människor. Företaget jag arbetar för har aldrig valt bort någon pga sjukdom/handikapp. Kanske låter lite dumt, men ofstast kan man bli lite mer intresserad då man märker att personen har lite mer kämparglöd. Har anställt kollegor som har handikapp som faktiskt är hinder i vardagen, men de hinder överträffar inte det som personen är och det som personen verkligen kan.

    Visst, alla företag är inte så, men där vill man inte jobba heller. Det finns företag som väljer bort dig för att du inte är villig att jobba övertid utan ersättning tex. Väldigt vanligt…

  • Leave a reply