Jag <3 Livet

0 Posted by - 24 maj, 2012 - Tankar, känslor och KML

Idag älskar jag livet ännu mer!
Bromsmedicinen fungerar precis som den ska och efter det förra benmärgsprovet kan läkarna knappt se den aktiva delen av sjukdomen när dom mäter i blodet och i benmärgen! Detta är helt, helt magiskt och otroligt för mig, min familj och mina vänner!
Jag är så glaad och lättad över att mina värden har sjunkit ännu mer den här gången!
Underbara forskning som har gjort det möjligt att få ta den här bromsmedicinen! <3

Nu ska jag och familjen fira med prinsesstårta och se Loreen sjunga i Eurovision =D

Jag <3 Livet

Bloggar etiketter: , , ,

6 Comments

  • Aurora 25 maj, 2012 - 06:29 Reply

    Härligt!

  • Kristine 26 maj, 2012 - 01:22 Reply

    PERFEKT!!! Så glad for å høre at medisinen fungerer så bra, Carin 🙂 det er helt fantatisk! Smiler smiler smiler
    Fuck Cancer!

  • Birgitta Brandt 29 maj, 2012 - 11:58 Reply

    Grattis Karin! Härligt att få ett sådant besked. Det är ju så att vi inte riktigt känner hur läget är. Just nu är jag nere i en svacka med låga blodvärden och låga vita, så nu är Blutsaft,blodpudding,aprikoser brocoli och andra järnrika födoämnen mina följeslagare. Kram till Dig från Birgitta. (KML snart 13 år) (Glivec i 11år)

  • Jenny 4 juni, 2012 - 15:28 Reply

    Fy faan vad härligt!!!!!!!

  • Agneta Björk 5 juni, 2012 - 22:22 Reply

    Hej Carin!
    Vad bra att du bloggar. STORT tack! Jag har äntligen vågat söka på ”KML” och ”blogg” och fick då upp din blogg i min sökning. Du och jag har samma sjukdom och jag fick min diagnos för c:a 5 år sedan (men jag är mycket äldre än dig). Jag fick min diagnos vid en period i livet när ALLT (mycket besvärligt) hände. Det har tagit mig 5 år att försöka sätta mig in i hur sjuk jag är egentligen (eller hur lite sjuk jag är). Jag var 56 år när jag fick diagnosen men har inte vågat/hunnit ”glänta på locket” förrän nu. Första halvåret gick jag i total chock och därför slängde jag mig in i förnekelse genom att försöka jobba så mycket som jag kunde. Samtidigt skötte vi även min svärfar (han har nu gått bort i Alzheimer) och ett år senare fick min make magcancer. Utöver detta så hade vi ett flertal dödsfall och svårhanterliga saker i familjen och i vårt umgänge i övrigt. ALLT slutade med att jag ”gick in i väggen”, posttraumatiskt syndrom kallade min läkare det. Den berömda ”väggen” träffade mig bara några veckor efter beskedet att min make var BOTAD från sin cancer och skulle få leva vidare samtidigt som alla andra familjekriser hade ordnat sig. Efter ett väldigt kämpigt år har jag nu tillfrisknat från mina psykiska problem (minnesförlust bl.a.). Jag kommer att läsa din blogg och även de kommentarer du har fått. Dels för att lära känna min egen sjukdom lite bättre men även för att kunna sortera fram hur jag bättre ska kunna känna igen biverkningarna från min medicin (jag äter Sprycel)och skilja dem från de krämpor som man normalt har när man är en kvinna som fyllt 60 år. Jag hoppas att jag, när jag fått lära känna dig lite bättre via din blogg också kan ge dig något tillbaka. STOR KRAM

    • Carin Eggert 19 juni, 2012 - 23:37 Reply

      Så rörd jag blev av ditt inlägg Agneta!

      Helt enormt vad du och din familj har fått gå igenom .. vilka tuffa år!
      Det visar också vilken enorm kämpe du är!
      Jag tror alla hamnar i en slags chock när man får ett sådant besked.. sen är det såklart olika hur länge man blir där. Kroppen behöver bearbeta.
      Du får mer än gärna fortsätta läsa min blogg, det är en ära och jätte värdefullt för mig!
      Ta hand om dig och ha en fin midsommar!
      Varma kramar

    Leave a reply