Sjuk men frisk?

0 Posted by - 13 maj, 2012 - Tankar, känslor och KML

Jag startade den här bloggen för min egen skull, för att sätta ord på det jag känner och är rädd för och för att försöka fortsätta vidare..
Här är några av mina tankar, detta är vad jag känner.

Sjuk men frisk?

Det känns konstigt att leva med en obotlig sjukdom och att ofta få frågan om hur det är att leva med en allvarlig sjukdom ..
Ändå känner jag mig inte sjuk och det är sällan som jag känner av sjukdomen.
Det är ju inte så att sjukdomen syns på mig direkt men att höra ordet blodcancer eller leukemi förvärrar ju såklart allting.
Jag vet också att det är en enorm tur att jag mår så här bra som jag faktiskt gör idag och djupt där inne vet jag att jag måste ta vara på det.
Jag vill ju hinna göra så otroligt mycket med mitt liv men hur konstigt det än låter så kan jag inte låta bli av att känna en oro över framtiden och över att bli äldre.
Hur ironiskt låter det inte??

Den bild jag hade tidigare om hur mitt liv skulle bli har verkligen förändrats och nu är jag mer rädd över att tiden ska ta slut eftersom det är så mycket jag vill hinna uppleva.
Jag vill hinna resa och se mer av världen, utbilda mig, få oroa mig över småsaker, alltid få vakna upp bredvid honom, få uppleva mitt giftermål och någon gång lyckas få barn. Jag vill få se norrskenet, gå på Joss Stone konsert och fler festivaler, få fylla 60, ha ett sommarhus med mina syskon och jag vill få bli gammal och grå, precis som många andra vill.
Bara tanken på att jag kanske inte kommer uppleva allt gör mig så förtvivlad.
Jag vet också att det inte är lönt att gå och grubbla över saker jag ändå inte kan råda över .. jag vet ju sedan tidigare att allt kan ändras över en natt.

Innan jag blev sjuk tänkte jag sällan på döden och en del av mig trodde på något sätt att jag var odödlig. Nu vet jag på riktigt hur den där känslan känns när man verkligen tror att man ska dö. Den hemska paniken som aldrig kommer försvinna och som jag måste lära mig leva med.
Jag antar att det är så det kommer att vara att leva med en kronisk sjukdom resten av mitt liv. Att lära sig koppla bort oron, att njuta av dagen och att acceptera sjukdomen.
Jag lever inte i någon förnekelse och jag vet vad sjukdomen innebär .. jag vill bara inte tänka och fokusera på det negativa hela tiden.
Jag vill bara leva och njuta av mitt liv och mina nära! Ni är medicin för min själ <3 =)

”You never know how strong you are until being strong is the only choice you have”

Bloggar etiketter: , , , ,

3 Comments

  • Aurora 13 maj, 2012 - 09:33 Reply

    Så rätt du har . Jag läste i någon rapport att det var mycket möjligt att de hittat botemedlet mot KML inom 10 år. Vi får leva på det hoppet. annars lever även jag ett helt vanligt liv. Kram

  • Jan-Erik Holm 13 maj, 2012 - 11:47 Reply

    Å, fortsätt att vara stark, du kan du vill.Hoppas att du har många vänner att diskutera dina funderingar med.Lev som du skriver, du kommer att få uppleva mycket.Skulle ge min högra arm för att kunna hjälpa dig. Du får gärna bolla o diskutera med mig om du känner att du behöver.Sköt om dig o Mathias. Tro det eller ej, jag är en ganska klok gammal gubbe.

  • Jens 4 juni, 2012 - 22:19 Reply

    Jag drabbades av KML ungefär samtidigt som dig. Jag ha nu ätit Glivec i nästan ett år och ska till Umeå på provtagning näste måndag. Lite gruvsamt känns de just nu. Jag känner igen mig i de du skriver och sjukdomen har verkligen fått mig inse att man inte är odödlig.

    Hangloose och styrkekramar / Jens

  • Leave a reply