Mot Gran Canaria

0 Posted by - 27 december, 2011 - Övrigt

Nu är julen över om 12 timmar sitter jag på planet till min bättre hälft och mitt gamla ”hem”.
Samtidigt som jag tycker att det ska bli det bästa på länge så känner jag ändå en oro över att åka dit igen. Hade jag inte blivit sjuk hade jag varit där nere just nu och haft ett betydligt mer annorlunda liv och det gör mig såklart ledsen. Jag är även rädd för att gamla vänner och gamla arbetskollegor ska se mig med ”andra ”ögon efter det som har hänt. Jag har ju nu börjat acceptera hur det är och det sista jag vill ha är att någon tycker synd om mig. Jag vet att mycket sitter i mitt huvud, men ändå är jag orolig.
.
Nu sitter jag här med en kopp te och försöker bli av med en mysig förkylning som gör allt för att bryta ut, typiskt!
Julen med familjen blev lika mysig som jag hoppades på, men attans vad snabbt den gick! Så fina klappar och så god mat!
Vill knappt veta hur mycket godis och julmat jag har ätit de här julen, men nu har jag allt lite små ångest att hoppa i en bikini =)
.
Idag har dagen mest bestått av att packa och fixat och donat inför morgondagen. Det är så mycket som ska med ..
Allt ifrån sommarkläder till julklappar men också en massa medicin och sjukintyg i fall något skulle hända. *Peppar peppar*
Hade också ett långt samtal med min kurator idag. Det är verkligen intressant att en person kan ställa dom där frågorna som får en att bli så känslosam och som får en att börja analysera hela sitt liv. Skönt och jobbigt på samma gång att gå så djupt.
.
Nu ska jag i alla fall ta en paus ifrån sjukhus, ångest och oro och jag ska försöka koppla bort det mesta som har hänt den senaste tiden.
Jag tänker bara krypa in i Mathias famn och bli sådär lugn som bara han kan få mig att bli =)
Nu har det gått 90 dagar och det ska bli så skönt att få träffa gamla vänner och få koppla av.
Nu är det så nära,
Lovar att skriva lite där nere!

3 Comments

  • pappa 28 december, 2011 - 23:07 Reply

    När du egentligen mådde som ”sämst” då var jag tvungen att köra Mathias Kastrup för att åka tillbaka till sitt jobb på GranCan. Han hade då innan kommit hem och varit hos dig i två veckor. På väg från sjukhuset grät både Mathias o jag över att han var tvungen att lämna dig i komplett ovisshet om framtiden! Detta var nog en av Mathias svåraste prövningar i livet!
    Nu efter drygt tre tuffa månader för dig kära Carin och Mathias så har ni båda fått träffats igen! Älskade barn – Ha det nu så mysigt i solen och värmen önskar jag pappa Claes och mamma Ann-Christin med syskon och alla vänner !!

  • Birgitta Brandt 29 december, 2011 - 16:57 Reply

    Hej igen! Din familj verkar vara underbar. Jag tror att Du och Din Mathias kommer att få en fördjupad gemenskap efter det här. man blir mer rädd om varandra. Min man säger minst en gång i veckan hur mycket jag betyder.Han trodde att jag kunde smittas,bara för jag hade blodcancer, så vi fick ha lite samtal om det. Ha det så bra Ni kan. Det går att leva ganska normalt och det är ju det bästa. hälsn. BB (KML sedan 1999)

    • Carin Eggert 2 januari, 2012 - 02:16 Reply

      Ja man är verkligen så tacksam att man har sin familj så nära, utan dom hade jag varit så borta.
      Det är som du säger, man blir mer rädd om varandra och man blir påmind varje dag att inte ta någon för givet.
      Förstår att den frågan kom upp .. jag har själv haft några vänner som har frågat om blodcancer smittas.
      Först skämdes jag över att någon kunde tro det, men nu verkar det vara relativt många som tror det eftersom man får den frågan fler gånger.
      Så sött av din man att ofta berätta hur mycket du betyder för honom. Det är något man behöver få höra =)

      Hoppas du fick en mysig jul och en bra start på det nya året =)
      Sköt om dig!
      Kramar Carin

    Leave a reply