Ung Cancer – En mäktig växande organisation

1 Posted by - 5 november, 2011 - Filmer, Ung Cancer

Cancerbeskedet – ..
Denna fruktansvärda situation som man helt plötsligt tvingas sättas i och från och med den sekunden vet man att man alltid kommer ha en oro i kroppen som aldrig, aldrig någonsin kommer att försvinna.
Dom första dygnen visste jag inte vem jag var längre. Det kändes som att min personlighet var som bortblåst och framför allt kändes det som jag var den enda unga patienten med cancer.
Jag var absolut aldrig ensam på sjukhuset och familjen hjälpte mig psykiskt hela hela tiden, men inombords kändes det som att jag var ensammast i världen.
.
Då skickade min vän Malin en länk till mig ifrån Ung Cancer. Det var en film som hade spridit sig på Youtube och som handlade just om ungdomar som alla hade fått någon slags av cancer.
Det är/var den mest vackra och hemska film jag någonsin har sett och jag tror inte att någon kan se den utan att börja gråta. Jag kan lova att jag total bölade =)
.
Efter den första filmen ”Det är okej att känna” har Ung Cancer gett ut fler filmer som har spridits lika fort; ”Det är okej att känna hopp”, ”Det är okej att känna saknad” och snart kommer en film heter ”Det är okej att känna glädje”.
Den sistnämnda längtar jag verkligen till eftersom jag många gånger har känt att jag inte får vara så pass glad som jag är pga. att jag är sjuk i cancer.  Att det liksom är ett måste att sörja varje minut och att det inte är okej att få skratta och göra lite självironi över min egen situation =) Får jag inte vara så är jag ju inte Carin längre!
Det känns bara så skönt att Ung Cancer tar upp alla delar av det man känner och att sen få höra att allt, precis allt är okej att känna!

.
I Sverige talas det bara om att barn och äldre människor som hemskt nog drabbas av cancer. Men det är sällan man hör om ungdomars situation. Det känns som att vi, unga vuxna, näst intill är bortglömda!
På sjukhuset fanns det ingenting som riktade sig till min ålder utan jag fick förfrågan efter andra dygnet ”vill du träffa en kurator eller kanske en präst?”, tanken är god men just vid det tillfället..nej tack!! När beskedet är så pass nytt vill man gärna prata med en som verkligen förstår.
.
Ung Cancer startades november 2010 av två enormt starka och glada tjejer, Julia och Hanna, som själva vet vilken mardröm man går igenom.
Dom märkte vilket stort hål det fanns inom sjukvården för just unga vuxna situation och organisationens ändamål är idag att förbättra unga vuxnas cancerrehabilitering och levnadssituation både genom och efter sjukdomstiden.
Julia och Hanna hade som mål att inom ett år skulle deras organisation och synpunkter kommit upp i riksdagen, men redan efter fyra dagar fick dom en förfrågan om att delta för en diskussion i riksdagen.
Hur otroligt är det inte? Det visar bara vilken styrka dom har och hur behövda dom är!

Den 25 oktober hade Ung Cancer ordnat en Mingelfest i Göteborg på klubben Yaki-Da och jag, min vän Emma, Sis och Anders fick äran att vara några av dom som fick komma.
Direkt när vi kom dit kände man sig riktigt välkommen och det kändes som att Julia och Hanna visste precis vem man var, vem alla var helt enkelt.
Dom såg verkligen varje individ som var där inne och jag kan fortfarande inte förstå hur dom orkar vara så glada och omtänksamma mot alla konstant hela tiden, medtanke på hur mycket jobb dom verkligen lägger ner. Så fascinerande!
.
Inne på klubben var det som att mingla på vilken vanlig klubb som helst. Människorna var glada och det var en härlig stämning överallt, men samtidigt kunde man känna en obekväm sorg som hela tiden fanns där. Det var som att blanda allvar med glädje.
Fast att det var jobbigt, var det också en lättnad över att vara där eftersom alla var där av samma anledning som jag själv och helt plötsligt behövde jag inte känna någon panik över att behöva förklara mig.
Det behövdes liksom inga ord utan alla förstod.
Bara det att få se så många starka och glada ungdomar som alla lever med cancer, var för mig ett riktigt uppvaknande! Och cancer betyder inte längre ”död” för mig!
.
Under kvällens gång uppträdde banden som är med på Ung Cancers egen skiva ”Det är okej att känna” (lyssna på Spotify) och alla banden var riktigt grymma! Blev så glad att alla var så skickliga live!
Det hölls också många fina tal ifrån bl.a. omtyckt sjukhuspersonal, politiker, STRF och även en psykolog vid namn Patrik Göransson som på sin blogg dagen efter skrev;
.
” Vid en snabb blick var det som vilket nattklubbshäng som helst med skön livemusik och goda drinkar men tittade man lite närmare och lyssnade så var det något annat också. Flera av de minglande, skrattande och dansande ungdomarna var också märkbart berörda av cancern. Ärr, peruker, kryckor, tårar samt blickar fyllda av saknad sorg skvallrade om att kvällen också bar på ett djupt allvar och engagemang. Mitt i all fest och glädje stannade kvällen också upp i en tyst minut för medlemmar och nära vänner som nyligen hade dött. En tyst minut som avrundades med vacker sång ackompanjerat av ett ensamt piano, tårar och kramar.
Någon gnällspik eller vän av ordning kanske vill ondgöra sig över denna typ av arrangemang och ställa sig frågan – ”är det verkligen seriöst detta”?  Den uppvisade förmågan att blanda skratt & tokdans med smärta & sorg ger mer än svar på tal åt detta. Att kunna ha och känna ”både och” är enligt mig nyckeln till ett rikt och fullvärdigt liv som cancerberörd, eller tja som människa i största allmänhet. Ung Cancers medlemmar stannar i detta avseende inte vid stora ord utan tar det hela till handling genom ett brinnande engagemang i livet och varandra. Inte konstigt att det blev en så stark och skön upplevelse…”
Det känns verkligen som att Patrik Göransson fick med allt med dom orden, bra summerat.
.
På mingelfesten fick jag även lära känna Johanna, en glad tjej som själv också vet vilken mardröm man lever i och jag fick även lära känna hennes syster Jessica.
Riktigt härliga tjejer ifrån Västerås som jag dagen efter var ute och lunchade med. Är glad jag fick träffa er tjejer =)
Jag fick även träffa en tjej, som tro det eller ej har exakt samma sjukdom som jag!
Hur otroligt är inte det!?!
Jag har hela tiden fått höra av läkarna att det är så få personer som får KML i min ålder men att sen helt plötsligt få träffa en tjej som är i exakt samma situation som jag är i, var för mig mäktig känsla.  Och hon själv hade bara träffat en person innan mig som hade samma som henne.
Så hade jag inte varit med i Ung Cancer hade jag antagligen aldrig fått träffa henne och resten av alla andra fantastiska människor.
.
Den här organisationen är för mig helt enkelt fantastisk .. så mycket glädje, gemenskap, peptalk, förståelse och vänner jag har fått genom dom.
Tankarna en cancersjuk person tänker är fruktansvärda och jag känner ofta att jag inte vågar berätta vad jag tänker, i respekt till min familj och vänner eftersom jag inte vill såra dom eller sätta dom i en obekväm oro.
Och det finns aldrig någon bra tidpunkt i livet att få cancer på, men om man nu ska vara positiv i allt det här så är jag faktiskt glad över att ha blivit sjuk nu när Ung Cancer finns.
Det känns kanske lite dumt att säga så, men hade dom inte funnits hade jag inte kommit långt psykiskt sätt utan gång på gång hade jag hamnat tillbaka på ruta ett…
.
Så därför vill jag passa på att tacka Mamma, Pappa, Jens, Sara, Mathias, Anna, Anders, Emma, Cc, Malin, Nina, Mia, Maria, Anna, Björn, Linda, Lena, Christer, Kristine, Camilla,
hela min goa släkt, Mathias släkt, Grannar, Arbetskollegor, Vänner jag lärt känna utomlands, Nära vänners familjer, Bekanta och självklart alla fantastiska vänner, gamla som nya, som har skickat fina meddelanden och tankar till mig.
&Tack Ung Cancer!
.
Ni har alla hjälpt mig på så många sätt!

Känner ni kanske för att bli stödmedlem till Ung Cancer (250 kr/år), kanske skänka ett bidrag, eller kanske stödja Ung Cancer genom att köpa deras häftiga väskor, pins, skiva, mössor m.m. så hjälper ni inte bara mig utan även alla andra unga vuxna som är i samma situation som jag.

Bloggar etiketter: , , , ,

2 Comments

  • Johanna 5 november, 2011 - 16:37 Reply

    Men åh fina du! Tack själv!! Är så glad att jag vågade gå fram o säga hej!
    Du vet att jag finns här för dig. Every step of the way!! Så mycket kärlek o värme till dig o resten av din omgivning!!

  • Carro 8 november, 2011 - 16:22 Reply

    Ung cancer är bra! Hoppas vi ses snart igen fast det låter dumt för det lär ju vara på sjukan men ja du fattar 🙂

  • Leave a reply