Lunginflammation

0 Posted by - 8 oktober, 2011 - Tankar, känslor och KML

Idag är det lördag och jag har haft lördagsmys med Sara och Anders här på hematologen. Att ett sjukhus kan vara såå tråkigt! Pressbyrån och cafeet stänger kl 17:00 på helgen och här är verkligen dött efter det. Inga människor syns till och det finns inget att göra förutom att titta på tv i tv rummet på avdelningen. Men efter en vecka sängliggandes tröttnar man, det kan jag lova. innan idag var Jens och Anna och mammsen och pappsen också här, tack alla för att ni har tid att vara här. Skönt med sällskap.
.
När jag fick mitt besked den 14 sep så lades jag in på hematologen för att direkt börja min behandling. Behandlingen var okej, det var mest dropp och sen cellgift i form av tabletter men det var psykiskt jobbigt. Att veta att man hade fått en typ av blodcancer men att bara gå o vänta tills mitt benmärgsprov skulle vara klart och få veta exakt vilken typ det var, var en hemsk hemsk och lång väntan. Varje dag vid elva tiden var det dags för ronden och läkarna skulle komma, men varje dag fick jag höra att dom fortfarande väntade på svaret. Att försöka vänja sig att bli väckt tre gånger per natt för att ta blodprover, mediciner, puls, dropp m.m. Och sen gå hela dagen och försöka vänja sig med chocken att jag hade fått cancer och se alla sjuka patienter var psykiskt påfrestande konstant.
.
Efter en vecka när jag hade svarat bra på cellgiften fick jag äntligen åka hem. Otroligt skönt men min reaktion mot cellgiften var som att få en hemsk hemsk influensa som aldrig tog slut. Ont i kroppen, feber och feberfrossa, ingen aptit, svårt att sova, ingen ork och tillslut fick jag enorma hudutslag på kroppen och som kliade något så otroligt. Det kliade inne i kroppen och jag vet inte hur många gånger jag kliade sönder huden. Ingen kortison salva hjälpte och tillslut pratade jag med en läkare och fick reda på att jag hade fått en allergisk reaktion på en tablett jag tog för att skydda mina njurar ifrån cellgiften. Tabletten togs bort, men medlet var kvar i kroppen och det fortsatte klia flera dagar efter ändå. Dessutom behövde jag dricka minst 4 liter vätska per dag för att själv rena mina njurar. Har aldrig varit så äcklad av att dryck som jag var/är nu. Tillslut kom mitt provsvar och jag fick ett möte med en specialist som berättade att det var KML, precis som dom hade trott. Skönt att efter två veckor äntligen få veta, men jag var ändå väldigt sorgsen. Även om jag kanske hade lyckats dra den bättre nitlotten av dom alla så var det ändå cancer.
.
Förra fredagen vaknade jag tyvärr upp med andnöd. Jag kunde inte andas och kunde bara få fram två ord innan jag kipade efter luft. Mathias körde mig till akuten och vi mötte upp föräldrarna där. Jag gick fram tilll receptionen och berättade kortfattat, samtidigt som jag kipade efter luft; ” hej, jag fick för två veckor sedan blodcancer, jag tar cellgift och har för en vecka sedan börjat ta en ny medicin som heter Tasigna och idag vaknade jag och har svårt att andas. Det gör extremt ont i mina lungor och jag har dessutom fått urinvägsinflammation av alla cellgifter och det stod på förpackningen att andnöd var en farlig bieffekter pga det kunde leda till hjärtstopp, så nu är jag här”. Den unga manliga sjuksköterskan i receptionen tittade på mig och svarade osäkert ”- för övrigt, är du frisk annars?”. Tyckte det var en klockren kommentar som fortfarande får mig att skratta 🙂 jag kom i alla fall först in av alla och efter några timmars kontroller, prover, dropp och röntgen fick jag reda på att jag hade fått en svår dubbelsidig lunginflammation och lades in på MAVA direkt. Läkarna trodde att jag hade fått en propp i lungan eller en infarkt på min mjälte, så tur i oturen får man allt säga 🙂
.
Nu är jag tillbaka på hematologen och har legat här i lite mer än en vecka. Dom första dagarna på MAVA var hemska. Väldigt hög feber, extremt ont i bröstkorgen, kunde knappt andas, äta, gå och absolut inte prata. Levde verkligen på syrgas, smärtstillande och morfin i form av sprutor, tabletter och tillslut också drickform. att en lunginflammation kan göra så här ont. Nu efter en vecka mår jag betydligt bättre, men har ont till och från, får en massa antibiotika och medicin som ska andas in så att andningen ska bli bättre. hoppas på att snart få åka hem 🙂 något positivt är att jag nu efter tre veckor har fått sluta med ena cellgiften för att mina vita blodkroppar är nere på ett normalt värde. Att gå från 400 till 3 är för mig helt otroligt och helt underbart! nu ska jag ta och släcka lampan så att jag inte stör tjejen jag delar rum med. Dags att ta på syrgasen 😉 .. Natti kramar Carin

en vanlig dag på sjukhuset

kände att jag behövde pimpa min droppstång lite

Bloggar etiketter: , , , , ,

4 Comments

  • Pia Forss 9 oktober, 2011 - 22:18 Reply

    Härligt att höra att du är så possitiv,Carin! All lycka i världen till dej nu.
    pia forss ( släkt till hanssons )

  • Maulin 9 oktober, 2011 - 22:22 Reply

    Ååå va bra jag tycker det är att du börjat blogga! Jag tror det kan vara ett jättebra sätt för dig att ”få ut” lite av alla de känslor som finns i dig i kroppen oavsett vilka sorts känslor det är. Jättebra Caugan! Jag är så stolt över dig så du anar inte, min kämpe min hjälte! Jag håller alla mina tummar och tår för dig hela tiden och jag önskar så himla mycket att du får komma hem snart. Jag saknar dig hela tiden, men jag kommer snart igen! Då ska jag krama och pussa skiten ur dig! Jag är med dig hela vägen, hela tiden, hand i hand. Jag älskar dig <3 /Maulin

  • Magnus Midholt 9 oktober, 2011 - 23:14 Reply

    Underbart med en blogg Carin! Kämpar lika hårt som på innebandyplan nu, så kommer du gå segrande ur denna match också! /Midholt, IBK Finn

    • Carin Eggert 5 november, 2011 - 03:44 Reply

      Vad snällt av dig Midholt, verkligen tack!
      Hoppas allt är bra med dig .. spelar du fortfarande?
      kramar till dig!

    Leave a reply